I skrivandets stund har vi 24 timmar till i det underbara riket Portugal. Det är hemskt tråkigt att lämna detta fantastiska land. Naturen är skön här. Allt från bergstrakter med allt vad det innebär av djur, bergsbyar och ja, berg till vidunderliga vindruvsfält, korkeksplantage och eukalyptusträd. Däremellan kan man uppleva kiwifrukter, valnötsträd, apelsin- och limeträd och massor av andra roliga saker man inte riktigt räknar med. Portugal har varit det land som har överraskat mest av alla. Jag visste att France skulle vara vackert, att Nederländerna skulle vara platt med fina cykelvägar och Danmark skulle vara Danmark etc, men att Portugal skulle vara så fängslande var inte något jag någonsin hade räknat med.
Nu har vi inte beblandat oss med kusten tyvärr. Det närmaste vi kom Atlanten var i staden Porto där siktet var inställt på portvin. Nu kommer vi dra oss vidare utan att få se havet förrän i Spanien eller Gibraltar. Jag kan bara tänka mig hur vackert det är i kusttrakterna här i Portugal. Jag åkte från Svitjod med en sak som jag läst om Portugal, det var att vägarna skulle vara sämre här än i Spanien. Detta hade jag läst till mig på en ”informationshemsida om cykling i Europa” på detta vårat internet. De spred uppenbara lögner. Vägarna här i Portugal skulle jag säga vara några av de bästa vi hava rullat utmed. Spaniens skitvägar kan ta sig och Frances vägar är ”helt okej”, men inte alls som många av de vägar broderlandet Portugal erbjuder.
Folket är trevligt, allt från nordligaste norr till syd där vi befinner oss just i detta nu. De kan oftast ääängelska, ibland till och med gamla människor, ni vet sådana man har undanstoppade till julafton i Sverige och som luktar sådär vindsförrådsaktiga, kan göra sig förstådda. Vissa på felfri, om än djupt begraven, engelska.
Den portugisiska republiken har också som tidigare nämnt mer liberala öppettider vilket givetvis påverkar oss å det grövsta. Söndagar är inte vilodag då allt håller stängt. Vi blev positivt överraskade när vi upptäckte detta den söndagen vi cyklade in i detta förtrollande land. Det är som hemma i älskade Sverige. Katolicismen är inte heller lika upp i röven på en som i södra Frankerland och det dära Spanien. Det är mer sobert här i Portugal. Deras radiostationer spelar inte enkom hemlandsmusik utan även internationell musik på engelska också.
Jag skall återkomma på vanlig semester och jag skall plöja ner pengar i denna fantastiska stat. Hade det bara funnits alabasterkvinnor här hade jag nog aldrig kommit hem. Europa har sannerligen öppnat sig. NOT! Portugal har omfamnat mig, och jag henne. Det kommer bli mycket svårt att släppa taget om hennes varma famn. Det hade varit en fin sak att gå från Portugals värmande hand till Sveriges smekande dito, men nu, nu går vi från Portugals lena hand till Spaniens svidande lavett. SMACK! Not cool!
Jag har helt sonika blivit pro Portugal. Detta kommer jag hjärtligt att vara resten av mitt liv. Jag kan inte förstå att folk och folk, allt som oftast hyllar och höjer, det dära, Spanien till skyarna. Jag förstår inte det när man väl har underbara Portugal vid dess sida. Det är som att jämföra makadam och Röda lacket. Sålla min kamrat, sålla Europa och du skall se ett av dess skönaste land!
Det jag i tortyr skulle hålla mot Portugal, är att det inte är Sverige.
