Europa 2011

Snus är det vackraste som finns. Visst, det finns kvinnor som jag kan låtsas tycka är skönheten själv, men snus, det är det vackraste. Detta inlägg är inte att ses som ett snusglorifierande inlägg. Skämt åsido. Det är en hyllning till livsglädjen, lusten och friheten, och är i högsta grad snusglorifierande!

Kamrater! Det är mindre än 400 km kvar till Ascain där snuset så lockande kallar på mig. Cognac ligger som en stor efterlängtad bromskloss på vägen dit. Bååårdåå kommer skippas, likaså alla andra städer efter Cognac. Efter Cognac i Cognac är det raka vägen till mitt Röda Lacket. Jag sneglar med längtan i mitt sinne mot alla postiljonsbilar vi kör förbi. Kanske har de varit i kontakt med paketet. Kanske har de varit nära livets bästa. Folk har sagt till mig att det bästa i livet är gratis. Nej mina vänner, ni har fel. En dosa Lacket kostar mellan 39-50 kr. Inget konstigt med det.

Jag känner att mina senaste inlägg har blivit hastigt nerkladdade. Ett obegripligt språk har använts med grammatisk misshandel och konstigt sammansatta ord. Jag kan bara härleda detta till en sak. Brist på Röda Lacket.

Frankrike är ett ganska underbart land. Det finns kvinnor, vin och ost i överflöd. MEN! Det saknas snus. Här finns bara aristokraternas luktsnus. Ja visst, det är underhållande att pilla med. Men det saknar blötsnusens härlighet. Därför får Frankrike bara 3/5 punkteringar. Det där med kvinnor stämmer iofs, men snygga töser har jag inte sett så många som jag räknade med. Det har funnits ett och annat kassabiträde och några andra. Men jag hade räknat med mången fler!

En annan sak jag har brist på är Star Trek. Att jag inte tankade över alla avsnitt och filmer. Hur kunde jag vara så fruktansvärt korkad! Nu får jag nöja mig med att läsa på wikipedia om raserna, farkosterna och om alla avsnitt och om allt annat som har med Star Trek att göra. Det funkar, men det är inte samma sak som att kolla på dem. Jag vill se avsnittet “The inner light” från the next generation otroligt mycket.

En rolig sak nu när vi kommit så pass långt söderut är att det är palmer lite titt som tätt samt att folk har bananträd och citronträd i sina trädgårdar. Tänk om man skulle gå och palla en banan. Det hade varit skoj. Fast det får man inte, man skall inte ta saker från folks trädgårdar utan att först be om lov. Ungefär som med snus. Man tar inte snus från någons dosa utan att först försäkra sig om godkännande från personen i fråga. Det är allmän kännedom att man åker på däng om man tar en pris utan lov.

Jaja, nog med trams. Åter till Cykel.

Vi drar ifrån varandra idag. Jag skall till Cognac som ni förstått och Matilda och Vilsepojken tar vägen om havet. Jag är lite kluven till om jag skall följa efter och själv ta kustvägen eller om jag skall hålla mig mer inland. Jag får helt enkelt se imorgon eller övermorgon när jag smuttat på Kånjaxxen. Det blir hur som hafver några dagar ifrån varandra. Månen har en tendens att vara stor och full nu här i Frankrike och den lyser upp förbannat mycket om natten när det är stjärnklart. Det är kul att se.

Palla skriva om cykligen. Det är min blogg. Jag bestämmer. Är i Rochefort på donken och käkar och surfar i vanlig ordning. Den som klagar kan ju själv vara ute på sadeln i 70 dagar och sen återkomma. Låååångtråkigt att skriva om sakerna som händer när man precis upplevt dem. Åter om och åter igen. Vi vaknar, äter, cyklar, äter, sen letar vi sovplats sen äter vi och sen vaknar vi. Nu skriver jag mest för att jag inte har så mycket annat att göra. Min jävla Royal Deluxe blir ju fan aldrig klar. Sämsta dånken i France någonsin. Tro mig, jag tar mina donkenstunder seriöst. Väldigt seriöst. Gick förbi kassan nu. DE HADE GLÖMT MIG. Jag är inte arg på dem, jag känner bara besvikelse.

Snus 4 life!

Kamrater, hjältinnor, plebejer och adelsmän, lyss till mina ord!

Vi spenderade dagen i Nantes. Dechlaton eller vad deras butik nu heter besöktes. Köpte saker jag inte kommer ihåg just nu. E.Leclerc, vår bästa supermarket fick sig ett långt besök det med. Matilda skickade iväg sitt tält hos posten. Matta i kropp och själ bestämde vi oss för att dra iväg från Nantes. Det var lättare sagt än gjort. Jag erinrade mig en camping mitt i staden. Jag ville dit. Förslaget kom upp på tapeten och fröken M. Hade inget emot det.

Väl vid campingen såg vi en herrans hop med cyklister. Det fanns lång, korta, tjocka, snygga och övriga. Kul tänkte vi. Det fanns till och med ett par som cyklade med hund. Spännande att äntligen få träffa hundcyklister också. Glad i hågen drog jag mig in till receptionen för att ordna med login. Jag frågade om tofsingen förstod engelska vilket hon gott gjorde. Prisförfrågan och svar kom snabbt. Jag gick ut för att konferera med Matilda och gick sedan in för att betala. Fröknen i receptionen bad mig om identifikation varpå jag ömsint räcker fram mitt körkort. ”Åh ett körkort!” hör jag henne glatt säga. Glad i hågen, om än lite chockad, förstår jag att hon kan svenska. Det var riktigt skönt att snacka svenska med en svenska.

Vi talades vid om hur hon kom till Frankrike och massa annat skoj. Den SuperTrevligaReceptionisten Heidi fick bloggadressen och nu vågar jag inte skriva något annat än att hon var en riktigt god och trevlig person då jag vet att hon kollar bloggen.

Vi blev hänvisade till plats 129 men det fanns sol på plats 128. Vi gjorde en en fuling och flyttade till 128:an. Skamsen fick jag sedan förklara det för Heidi. Vi snackade lite med hundcyklisterna och vi bestämde att vi skulle ha följe nästkommande dag. De skulle ut mot väster och vi hade egentligen planer på att dra söderut där snuset snart väntar. Men med sällskap funkar väster också. Natten kom och morgonen därefter.

Iordningställande av utrustning och sedan vidare till receptionen för att fixa lite saker. Försiktigt frågade jag kära Heidi om hon inte av någon outgrundlig orsak råkade möjligtvis kanske måhända i förbifarten snusa. Hon gjorde det men hade ingen med tanke på svårigheterna med att fixa snus till France. Jag hade velat byta lite dosor med henne annars. Börjar tröttna på Kronan protion. Det är ju egentligen mitt femtahandssnus när jag i moder Svea köper denna vackra produkt. Snusprioriteten är som följer:

Röda Lacket lös

General lös

Göteborgs Prima Fint (lite svårt att hitta)

General portion

Kronan protion

Ettan portion

Ettan lös

Grov portion

Grov lös

Röda Lacket portion

Hur som haver gav jag henne en dosa Kronan portion. Hon blev glad och jag kände en oerhörd glädje att en så liten gåva kan betyda så mycket. Snus sammanbinder människor. Så enkelt är det. Strax innan jag snackade med Heidi lyssnade jag på Rebellflickan som Joe Hill skrivit. Översättningen har jag ingen aning om vem som gjort. Men jag tänker i alla fall på den låten när jag tänker tillbaka och vice versa.

Vi cyklade på med våra nya cykelkamrater och deras hund. Vi följde Loirefloden och kom till en färja. Vi stötte på ett par tyska tendemcyklister. Det var synnerligen trevligt det med. De kunde bra engelska och vi snackade. Alla tog lunch tillsammans och sedan drog vi vidare. Tyska tandemcyklisterna hade dragit i förväg. Vi kom till Paimbeuf där vi slog läger på en camping igen.

Matilda gick för att diska efter maten då hon fick höra svenskar tala svenska. Hon gick och snackade lite med dem. Vi tänkte vi skulle ta ett snack med dem efter våra lägerbestyr. Med Vilsepojk i högsta hugg och lite elprylar att ladda gick vi för att säga hej till dem i deras husbil. Vi blev inbjudna och satt och snackade ett bra tag. Lisen och Micke var det. Den svenska gästfriheten innefattade cider, öl och jääääger. Vi satt där till 01 och snackade om diverse ting. Det var riktigt trevligt!

I början frågade jag Micke om han kanske råkade ha en snus över som jag kunde köpa. Han drog fram en Rapé lös och en granit portion. Lyckan var gjord. Jag har ju inte snusat lös sedan Danmark och fick lyckorus bara jag såg pappersdosan jag fick. Riktigt underbart. Tack Micke för min räddning!

Dagen efter var vi lite slöa så våra kära hundcykelcyklister drog iväg tidigt medan vi satt kvar och fixade saker. Lisen och Micke kom förbi och vi snackade lite till. Farväl och sedan drog vi och internettade.

Cyklingen gick bra. Vi kom efter 80 km till ett stort gömt fält där vi slog läger. Dagen efter, alltså igår, drog vi nästen 100 km och kom till en ganska bra plats.

Men hallå, var är ni nu undrar ni säkert! Frukta icke mina vänner, gissa en gång och ni skall få svaret. McDonalds såklart! McDonalds i La Rochelle. Inga konstigheter. Alla våra saker laddas. Det är hög prioritet på att ladda mobilen nu när systra mi står i startgropen för att ploppa ut en unge. Nu kan jag inte längre ha den på flight mode. Köpte skumpa igår som jag skall klämma när hon åker in till BB. Får springa och köpa en större flaska sen när lillflickan väl nedkommit. Blir jag packad på cykeln kommer jag antagligen åka in för förargelseväckande betende när jag cyklande sjunger högt på Tryggare kan ingen vara eller kanske till och med Barnatro.

Imorgon eller så blir det Cognac för min del. Matilda skall följa kusten och jag kommer kanske efter. Vi skall till Ascain i alla fall. Eller jag skall dit. Mitt snus kommer dit. Jag följer snuset. Det finns nog väldigt få damer som kan få en att sluta med snuset. Givetvis kommer jag alltid smygsnusa. Snuset är ju livet själv. Snus är en del av kärleken. En del av friheten. Har de tagit mitt paket i posten så kommer det smälla hårt. Fransoserna kommer inte fatta vad vad som hände, bara varför det hände. Tag icke mitt snus ifrån mig och tag icke mig från mitt snus. FATTA. Herr Sarkozy kommer bli ledsen då.

Duscha skall jag göra snart. Det luktar gott om mig och alla gillar det men i alla fall. Kan ju vara trevligt att duscha någon gång emellanåt.

Måltid nummer två är nyss avslutat här. Lagord heter stället där vi är tydligen. Det blev en glass emellan måltiderna. En liden aptitretare där.

McDonalds. Denna gången i Nantes.

Fick punka igår när vi lämnade tjattembriljant. Efter 20 km cyklade jag på fälgen. Vi drog oss in på en sidoväg och fick tillstånd att sova på mark av landägaren. Natten var fin. Kall enligt Matilda men jag märkte inget av det. Morgonen var solig och varm men när vi drog vidare började det pissregna som vanligt. Det var på och av hela tiden. Jag behöll regnkläderna på. Vi cyklade till en stad och kom i sista sekund in till ett bageri som stängde 13 Pigorna var stressade som fan och det blev bara att handla en baguette traditional.

Käkade upp det och drog vidare de sista tiotals kilometrarna till Nantes. Här fick vi bilescort till McDonalds och sitter alltså här nu. Nantes ligger inte långt från kusten så imorgon ser vi atlanten förhoppningsvis. Sedan är nästa mål Cognac, i alla fall för min del. Matilda kanske tar raka vägen till Båårdåå.

Jag tänker mycket på snuset som kommer att vänta på mig i Ascain vid spanska gränsen. EPIC att snus Röda Lacket igen. Världens bästa lössnus.

Kära Kim, Kära Kim!

En eloge till dig för all hjälp! Mcd blockar ju massa sidor. Med vpn till fosterlandet kan man kringgå det. Tack!!!

5/8 Tjaatååååbrilljäänt (Eller liknande)

Natten var tung av regn. Jag vaknade av de stora dropparna som föll mot den spända Qeschuaduken. Smattrandet lät lika högt som mina syskonbarns skrik och höll på i ungefär lika många timmar. Jag somnade tveksamt om. Vaknade efter några timmar till samma besvärande smatter. Långsamt konstaterade jag, suckandes, den nattliga nederbörden. Besvikelsen var total.

”Herre min skapare, Matilda och Vilse, hur är det fatt med dem?!” tänkte jag, medan jag febrilt letade efter klädnad. Hastigt drog jag upp innertältets dragkedja medan tanken om kamraternas öde for genom mina tankar. Hade de lämnat mig under natten? Hade Vilse dragit iväg med någon valpaktig tik till Bordeaux eller hade han kanske kräkts i Matildas sovsäck under natten?

Frågorna var många och ovissheten enorm.

Jag lämnade mitt tält i all hast. Letade mig fram i morgondimmans tunga och diffusa luft. I mina tankar såg jag ofattbara saker. Jag såg Vilse lekandes på en grön sommaräng tillsammans med en liten springer spanieltik. LEKANDES. Jag såg syner där Matilda stod brevid sitt HELA tält, med HELA cykelskor och hade ett mjukt och fint liggunderlag.

Jag rannsakade mig själv medan mina ben bar mig genom det fuktiga gräset. Kunde detta verkligen stämma? Är detta verkligen den vackra verklighet vi lever i? Linjen mellan verklighet och fantasi är hårfin.

Långsamt närmade jag mig kamraternas tält. Jag stötte ut ett ”God morgon”. Jag väntade på deras svar. Sekunderna kändes som oceaner. Jag sade åter igen ”GOD MORGON” fast nu med starkare stämma. Innifrån tältet hördes ett välbekant ljud från sovsäcken som passlade. Ett ”God morgon” kom nyvaket från tältet. Glatt pustade jag ut medan jag hörde innertältet öppnas och fick höra att Vilse var på väg ut. Två sekunder senare var pojken åter och latade sig inne i tältet efter en snabb hälsning.

Cykellivet är ingen vardag. Allting är alltid annorlunda, och snart, snart är verkligheten tillbaka.

Matilda hade ett tält som inte var helt, hennes cykelskor var inte hela och Vilse vill nog helst fortfarande inte bara ”leka” med springer spanieltikar…

Jag tappade tråden. Jag har pimplat rosévin. Idag (detta postas med en dags fördröjning) drog vi till McDonalds och fixade massa saker vi behövde göra på nätet. Satt där ett tag och drog sedan till Le Poste. Matilda skulle skicka en liden sak och jag behövde frimärken till alla mina kärleksbrev. Matilda hade dragit dit tidigare än mig då vi trodde att le Poste stängde tidigt som tusan. Hon hade fått punka på vägen dit. Vi satt och diskuterade diverse ting rörande diverse ting. Klockan var runt 16. Vi konstaterade att fortsatt färd till Nantes var osannolik och funderade på goda saker att göra under dagen. Persedeltvättning kom genast upp på tapeten.

”Pardon Messijör” hörde jag mig fråga närmsta man. ”Var finns tvätteriet mån tro, min mest ädla och nobla herre?” eller typ nästan något liknande på franska. Vi fick i alla fall följe dit efter att Matilda förklarat att vi skulle tvätta kläder.

Tvätten tvättades och väskor rensades på skräp, Matilda passade på att tappa två ägg också. Det var här jag fick reda på att vinet jag fått av Yves i Renéville-sur-mer kom från den omedelbara trakten. Glad var jag när detta yttrades från en medtvättandes gentleman. Detta var inte det ända goda jag fick veta denna dag. Kamrater och okynnesmän, hör mig och häpna! Jag rensade plånboken på kvittenser. Det var i denna stund jag fann ett kvitto som förklarade att det inte var en stol jag köpt. Det är en Fåtölj jag hafver i min ägo! Detta förklarar den upphöjda stämningen jag känner när jag sitter i fötöljen. Det är ren och äkta glädje. Luffare? Svar nej, jag har en fötölj.

Denna goda vetskap tillsammans med vinet fick mig att vandra direkt till Fredmans epistel No 73 (Fan i Fauteullierna). Inte sant Movitz?! Jo viss!

Epistel No 73 påminde mig om Epistel No 2 (Nå skrufva fiolen) där Bellman skanderar följande:

”Jag älskar det sköna,

men vinet ändå mer.

Jag på båda ser, åt båda ler,

men skiljer ändå båda

en nymf i det gröna

och vin i gröna glas,

lika gott kalas,

båda om mig dras”

Det är ju nästan så verkligheten ser ut.

Denna sång om vin förde mig efter en god stunds nöje till Sång No 35 (Gubben Noach).

”[…] Han väl visste, han väl visste

att en männska var,

Törstig av naturen, som de andra djuren.

Därför han ock, däför han ock

vin planterat har”

[…] Aldrig sade hon, aldrig sade hon,

kära far, no no!

Sätt i från dig kruset,

Nej! Det andra ruset,

på det andra, på det andra

lät hon gubben få!”

Gumman Noach var en riktigt bra flicka det.

I fosterlandets strama tyglar låter det kanske konstigt. Men här, här i Frankrike, kärlekens land, där Bacchus fortfarande dyrkas, är det vackra ord. Häromdagen såg jag en police rural som drack rosévin till lunch. När ser man egentligen länsman där hemma dricka rommarvatten till lunch? ALDRIG! 0,5 promille i blodet gäller i trafiken här. Tror faktiskt det är mer regel än undantag att man måste ha det bakom ratten.

Jag har konstigt nog börjat vissla på epistel No 38 (Undan ut vägen) när jag inte har bättre för mig. Men vadan all denna jävla Bellman, tänker kanske ni? Jo jag har alltså börjat lyssna på epistlarna på riktigt. Jag tänker numera mest om Movitz, vin, nymfer och sup hela dagen lång. Ganska passande när man känner den franska vinden blåsa i skägget faktiskt. Bellman hade en rätt sjukt rolig humor må jag säga.

Matildaflickan köpte nytt tält idag. Det tältet tillintetgjorde hennes goda humör totalt nu ikväll. Det var från Intersport. Ett Bike 2 Discovery för 39.90 åyrå. Tre stora fel fanns på det. Mer om det i kära hennes blogg, antagligen. För övrigt känner jag mig lite icke ”Haute coutre” när jag knatar omkring med mina sex år gamla grå sleeetana shimanoskor som luktar gammal ungkarl lång väg.

Yves förklarade oss en god sak. Poste Restante. Att man kan skicka försändelser till ett postkontor som håller det åt en. Jag hade tänkt skicka fyra stockar snus till ett postkontor i en by nära gränsen till Spanien. Två stockar röda lacket lös, en stock general lös och en stock general portion. Inga konstigheter. Frasmännens luktsnus har inte riktigt samma underbara rus som det svenska blötsnuset. Kanske blir det en stock Göteborgs prima fint också. Det fina är att ingen riktigt vet förrän imorgon. Jag ringde syrran nu på morgonen. Beställningen blev två stockar lacket, en general och en general portion. 40 dosor är ett gott komplement till mitt förråd. Tillägg från Matilda: 2 marabou mjölkchoklad, 2 marabou apelsinkrokant och 1 marabou non-stop. Givetvis 200 grams förpackningar. Vet inte om jag sett henne så uppspelt någon gång under resan. Alla får som dem vill! Poste Restante, världsbäst!

Gutår båd natt och dag!

Än har dagar gått till ända. Vi sitter nu i någon stad som heter något med Chatåååå eller liknande på franska. Vi är på väg till Nantes och kommer från Rennes. McDonalds för att ladda, tömma, fylla och internetta. Det är gott att det finns.

Idag har det regnat. Det har regnat hela dagen. Hela dagen då vi har cyklat. Vi har blivit blöta. Det är konstigt när man blir blöt i svettiga kläder när man cyklar. Jag luktar typ en konstig blandning av kiss och svett. Antagligen är det ganska upphetsande för flickorna skulle jag tro. Framförallt nu när mina skor är genomblöta och mina strumpor jag använt i en vecka stinker fan själv. Ofattbart att fröknarna inte kommer och skriker je ́taime efter mig. Tur att jag inte bryr mig. Jag har ju damer hemma. Typ syrrans hund, miss you babe!. Inga konstigheter.

Annars så har det varit gott. Det har varit sol tidigare under veckan. mellan 28-31 grader. Det har varit lite hårt men samtidigt skönt. Körde förbi en veterinärklinik igår. Jag vägde in mig på 76.950 kg, utan skor men med kläder. Det är lika mycket som 14.5 Vilsepodengos. Det går utför. Det blir krig på gymmet när jag kommer hem. TRO MIG!

Det regnade inatt. Jag låg i Qeschua-tältet och bävde. Det ragnade i alla fall inte in. Jag skakade av vattnet när jag skulle packa ihop det men det kommer vara rejält blött inatt. Blir spännande. Det stack förövrigt upp en lite tagg ur tältgolvet inatt.

Köpte en after-shave igår. Den luktar gott. Inte lavendel men den duger. Vi kom till en rastplats med rinnande vatten i ett stort handfat om morgonen. Där passade vi på att tvätta oss och tvätta håret. Där fanns fikonträd på rastplatsen. Det såg ut som om det vore pungkulor som växte där. Jag fann det morsomt.

Glömde berätta att jag satt på nytt bakdäck. Detta gjordes för så längesedan som Renéville-sur-mer. Det blev jättebra. Det är fint rull och det känns jättebra med däcket. Det gamla var 37 mm brett medan det nya är 40 mm. Skönt. En nackdel är bara att jag satte på det på fel håll. Så istället för att leda bort vattnet när jag cyklar så leder det alltså in vattnet mot mitten av däcket. Jag räknar med snar vattenplaning.

Inatt skall vi sova utanför McDonalds. Det är återigen en intersportaffär i närheten. Love it. Matilda säger att vi skall ha internet inatt. Hoppas de inte stänger av sitt trådlösa under natten. Det kommer bli awesome! Förutom att de har spärrat alla sidor som innehåller vuxet material. Tur att jag har ett blött tält att bry mig om istället för att läsa på flashback…

I alla fall så har jag kommit i Morfei armar ganska snabbt den senaste tiden med underliga drömmar om falbolaner och krinoliner. Spännande! Ja alltså det är näar jag inte drömmer om Joe Hill. Dock har min näsa börjat täppas till lite om kvällningen. Mest Matilda som störs av det. Tur att vi ligger flera meter ifrån varandra. Kom ihåg att kolla in min flickr-sida. Jag har betalt dyra pengar för att ni inte skall störas av kommersiella budskap medan ni storögt spanar in mina bilder. http://www.flickr.com/photos/cyklaomkull/

Nej fan ta mig, skyttegravsfotsnart i mina blöta skodon känner jag! USCH

31 juli 2011 Regnéville-Sur-Mer

Till den det berör,

Efter de paramilitära polisernas brutala påhopp shoppade vi loss. Ågesten släppte direkt vid första saken som lades i korgen och bengen kändes långt borta. Vilsboy låg och vilade i kundkorgen. Vi besudlade Intersport resultatlöst. En var inne och den andra satt och käkade frukost utanför och sedan blev det avlösning. McDonalds nalkades igen där jag skrev den ädla och modiga historien ”Niklas och förtryckarna” alternativt ”Övermakten och jag – förtryckarnas lek” där enkom jag kom segrande ur striden. En novell baserad på en sann historia. Filmrättigheterna finns till högstbjudande.

Några timmar på McDonalds som vanligt och vi tog vidare till affären där vi köpt saker dagen innan. Vi tog en lång stund på oss att verkligen grundligt kolla igenom affären efter välbehövliga ting. Jag fann bland annat en campingstol med ölhållare i höger armstöd. Matilda fann en pall för nykterister som henne sjäv. Alltså utan ölhållare. Har haft en stol i tankarna de senaste tusen kilometrarna. Skönt att äntligen få hitta en Quechuacampingstol så man vet att det är kvalitet.

Sedan for vi tappert vidare ca 300 meter till en stor affär. Där köpte vi mat och hade utspisning. Cyklade vidare till kusten för att vi var lacka på inlandet. Det var ungefär 10 km dit… Vi var glada som citroner och tog in på en camping som var billig. Här fick vi kontakt med en äldre herre som sade Bonjour till mig varpå jag replikerade Bonjour med ett leende. Det visade sig vara gott då vi blev bjudna på aperitif. Till och med så att vår granne här på campingen talade perfekt svenska vilket är bra för att konversera med fransmän. De brukar i regel inte kunna svenska faktiskt. Vi fick reda på att tidvattnet hade en enorm kraft här och bestämde oss för att stanna och glo på tidvattnet två dagar framåt när det skulle vara som mest. Detta var om fredagen och nu är det söndag. Om någon timme skall tidvattnet vara högt och om ca 13 timmar, strax innan vi drar vidare skall det vara ännu högre . Spännande.

Vår eminenta tolk bjöd oss på tur i sin bil under lördagen så vi kunde kolla in kusten och lite närbelägna byar som var vackra. Det var mycket uppskattat. Nu idag fick vi åka med till Granville och kolla in fiskebåtar och återigen tidvattnet. Igår blev vi bjudna på snäckor med diverse tillbehör, bland annat hemmagjord majonäs vilken var förträffligt. Detta inlägg är som sagt skrivet under söndag kväll. Vi kommer komma till ett McDonalds imorgon måndag för att kolla olika saker.

Stränderna och det vidunderliga landskapet får en att känna sig både hemma och väldigt långt borta från Moder Svea. Lökodlingarna som sträcker sig långväga samtidigt som synen av de enorma äppelodlingarna sträcker sig än längre, ger ett mäktigt intryck. Grönsaksfält med träkorgar vilandes på varandra, frukträd i folks trädgårdar fulla med frukt så att grenarna må bäras av stöttepelare, det är en mycket underbar syn.

Historia har nog aldrig varit så nära som i denna regionen. Europas frihet kommer härifrån. Många pojkar offrade sina liv i dessa marker. I varje liten by finns det minnesstatyer från både första och andra kriget. Frankrike miste många söner och döttrar, det är något som blir klart när man tar en lille tur genom den vackra franska landsbygden.

Inte för att vinets rus gör saker bättre, men jo att drycken kommer 30 km från platsen man förtär det på gör allt så mycket vackrare. De har inget pantsystem här i Viva la France, men de har heller inte stor vinimport. Kanske väger det upp vartannat? En tes jag kanske borde ta med mig i framtida miljöstudier? Stålburkar kontra vinflaskor. Den empiriska studien kommer bli grundligt undersökt må ni tro. Jag har redan börjat.