Sammanfattning av dagens eskapader:
Campingen-Södra Näs-Varberg-Trönninge-Tångaberg-Frillesås-Åsa-Kungsbacka-Lindome-Hällingsjö-Rävlanda-Hindås
Total etapptid: 5:13
Distans: 119.33 km
Medelfart: 22.8 km/h !!!!!!!!!!!!!!
Maxfart: 47.5 km/h
Slickad asfalt: 359.0 km
Sådan. Då var detta klart. Hemma hos farsan nu och smuttar på en liden, liden hvid kanin, sorry, menar öl. Dagen har varit i medvindens tecken.
Det hela började med rivning av tält. Det gick bra. Lånade ström av grannen igen för att ladda mobilen. Var klar med packning etc. vid tiotiden ungefär. Träffade på Elin 6 år igen som ville snacka lite. Sagt och gjort. Köpte mig en stadig frukost bestående av läskedryck med en bulle och wienerbröd, utspisade och började trampa mot Varberg.
Det hände inte så mycket på vägen till Varberg utan det var mest att trampa. Jag märkte dock att vinden blåste nordligt och det i stor kraft. Jag red medvinden som en nattmara och behövde knappt trampa något alls. Dagen såg lovande ut.
Väl i Varberg försökte jag hitta folk att titta på, men ICKE! Alla verkar fira vår svenska nationaldag UTANFÖR Varberg. Hur som haver drog jag lärdom från förra året och tog cykelvägen till Trönninge och därifrån vidare mot Tångaberg. Detta är en extremt lång och för det mest rak väg. Den går nordligt och jag kunde därför sko mig på medvinden väldigt bra. Snittade nog på en 35 km/h på den sträckan. Det var väldigt kul. Jag kände att Astrid inte var ett tillräckligt passande namn för bajken utan började fundera på Viggen istället. Det kändes mycket naturligt vid tillfället.
Nostalgiskt som jag är så stannade jag vid samma kiosk som föra året och käkade lunch, vilket var köttbullar med mos och lingon. Dagens sista halländska damer skymtades vid denna kiosk (Sad face). Jag lånade också toaletten och laddade mobilen här, same as last year.
Vidare cyklade jag mot Kungsbacka för att ledsamt nog ta förväl av mitt älskade platta Halland. Jag kom till Kungsbacka och noterade att jag återigen börjat känna smärta i vä. Knä. Stannade vid stationen och började googla på vad det kunde vara. Jag kom fram till att det antingen kunde vara floaten, dvs hur mycket jag kan vrida foten i pedalen i sidleds (cyklar ju med klossar) eller så kunde det vara att jag kanske hade sadeln för högt uppe. Erinrade att jag hade höjt sadeln för cirkus tre veckor sedan i ett svagt ögonblick och sänkte genast sadeln ungefär 5 mm. Mitt i mina göromål kom det fram en ung man utan skor till mig som var i desperat behov av hjälp. Hans BMW ville inte starta och han ville att jag skulle hjälpa honom knuffa lite. OMG sade jag. Done and done. Medmäniska som jag är ställde jag upp utan att tveka! Bilen blev knuffad och gick igång.
Med dagens goda gärning bakom mig drog jag vidare mot Lindome för att småningom svänga av mot Hällingsjö efter utförlig beskrivning av far min. Från den platta halländska slätten till Västra götalands tallbeklädda backar är det mycket svett. Jag dristar mig för att använda baneord som ni vet…. men FUCK vad det är backigt här. Jag vet iofs om det, har trots allt snurrat på cykel i dessa trakter förr men likväl så kommer det som en chock efter HALLANDS platta damer eeeh jag menar landskap.
Drog mig upp för backarna och kom slutligen fram till Hindås. Slutet gott, allting gott.
Det har talats om åska och busväder idag. Jag har inte märkt något sådant. Folk ljuger förmycket nuförtiden tycker jag. ömsom sol ömsom moln med en lagom temperatur ger en fin cykling.
Gud signe