Jaja, jag vet att jag inte är en myndighet, men i alla fall en liten instans för alla er trogna följeslagare.
Nu är vi i Frankrike som ni vet. Vi har sovit bredvid en parkering och sedan på ett fält. Bådera gånger har vi anlänt sent om kvällen. Bådera nätter har det regnat förfärligt. Inatt sov vi på en camping. Camping Val de Trie. Det är den trevligaste campingen hittills. Lite väl dyr, men det är det värt. Vi har till och med tillgång till internet i tältet. Annars är anläggningen utrustad med inom- och utomhuspool, bar (!) “hoppborg” till Matilda och två kaniner som sitter i en bur tre meter från tältet.
Nu till en spännande anekdot.
Full av skam över min stinkande lekamen med tillhörande stinkande kläder, gick jag med tunga steg till campingens reception/butik. Utan vare sig glasögon eller linser stirrade jag lojt runt för att hitta något att dricka. In stiger Fransyskan. Mademoiselle med stort M. Förvirrad av denna fräkniga överraskning, och med än större angst över min stank, tog jag det första drickbara jag fann och knagglade fram ett “Bonjour”. Spänningen steg. Jag försökte vara tuff. Misslyckandet var totalt. Sedan betalade jag och gick. Matilda hade då varit och lekt i poolen och duschat mm. etc. Jag gick och duschade och vi bestämde oss för att stanna en natt extra här. Skön camping och kanske lite vila med tillhörande utflykt. Det handlar absolut inte om att det jobbar en skitsnygg tofsing här. Nej, så är det verkligen inte. Ibland måste man vila. Kroppen säger liksom ifrån. Idag gjorde den det. Dessutom är nog den lilla Podengo Português pequeno trött. Han ligger mest och sover och sade tidigare till mig att han inte pallade en dag till utan vila. Vilsen, this rest is for you baby boy!
Annars har det inte hänt så mycket. Fick punka i Calais, en liden smygare som uppenbarade sig när regnet brutit fram. Jag var redan innan punkteringen mycket kissnödig. Därför blev det ett häftigt slangbyte med en liten bula på däcket som resultat. Detta skall åtgärdas senare idag. En sak jag kom att tänka på för någon vecka sedan är att jag har jagwirehöljen men shimanovajrar till bromsarna. Pinsamt!
I Calais, där nordsjörutten drar vidare till England, valde vi att köra mer inland. Det blåste riktigt rejält vid kusten. Vi medlade på ca 10 km/h på grund av blåsten. Det var ingen kul cykling. Vidare mot Guines och sedan Desvres. På vägen till Desvres satte vi oss på en bensinmack/fik/bar/post/annat-du-kan-tänka-dig och käkade lite franskt bröd. Fick reda på att det fanns en camping i Desvres. Glada i hågen cyklade vi vidare i hopp om internet och elektricitet. Klockan var runt 21.00 och det började mörkna när vi begav oss. I Desvres fanns det ingen jävla camping munincipale, den var “finished” som franskarna sade. Vi cyklade vidare i totalt mörker. Såg en skylt med camping på. Tog sikte och kom till en stor backe. Mördarbacken var rejäl. Vi kom aldrig till campingen. Vi kom till en liten gräsväg (rätt bred) där vi istället satte upp tältet. På morgonen fick vi en smärre chock, det var riktigt vackert landskap vi hamnat i. Kul med franska överraskningar.
Morgonen därpå cyklade vi på och blev omcyklade av två holländare. Pinnade ifatt dem och inledde konversation. Det var rätt mycket ett envägssamtal. De var inte jätteintresserade av oss. Å andra sidan så hade de börjat cykla några timmar tidigare samma dag medan vi varit ute i över 42 dagar. De cyklade ganska bra så vi låg bakom och störade oss lite. Vi skiljdes åt i en liten by. Där köpte jag två nya cykelslangar och Matilda fick tag i lite länge efterlängtat internet efter lite trugande på ett hotell. Cyklade på i 60 km och kom fram till en skylt där det stod camping. Cyklade i ovisshet någon km och frågade till slut en man om vägen. Han pekade och snackade med Matilda. Jag förstår ju inte så mycket franska. Vi cyklade såsom han sagt till oss. Efter ett tag kom en bil bakifrån. Det var vägpekarmannen. Han gestikulerade åt oss att han skulle köra före oss till campingen och därmed visa vägen. Gott tyckte vi (efter att jag beslutat att inte skalla honom). Han lade sig före i sann Tour de France-anda och satte på varningsblinkers. Det tog nog 3 km innan vi var framme. Det var riktigt snällt, mycket kul också!
Det finns väldigt många roliga fåglar här nere i Frankrike. Tyvärr har jag bara en holländsk fågelbok med mig. Jag fattar inte ett smack. Roliga namn har de i alla fall. Kramsvogel, kluut, oehoe, huismus, tjiftjaf med flera, med flera.