Igår bestämdes det att vi skulle köra lite ensamcykling. Jag skulle nämnligen till Caen och köpa tält. Efter morgonmaten vid 12 skiljdes vi åt. Jag drog till Caen och glodde på borgen och kyrkorna och frågade turistinformationen om affär där man kunde köpa tält. Det fanns bara en affär och den låg utanför stadskärnan. Drog dit och fick angst. De hade bara skittält. Typ som det tyska geilert eller vad de hette. Pop-upptält vilka är stora som tusan. Köpte ändå ett då utsikterna för att hitta ett Vaude-tält utanför norden verkar hopplöst.
Köpte nytt bakdäck, nya cykelbraxor och nytt vanligt liggunderlag och ny sovsäck också. Jag hatar min gamla. Den skall hivas när jag slagit och sparkat på det tillräckligt. Senaste nytt om den hatade sovsäcken är att skiten sprack i någon söm på insidan. Marmot, kör upp era skitsovsäckar någonstans.
Nu köpte jag en XL sovsäck så nu kan jag vrida och vända på mig och hygge mig i den. Tältet funkade bra inatt. Dock utan någon nederbörd för en gångs skull. Får se hur det beter sig när det regnar.
Annars så blev det bra cykling igår. Kom förbi Juno beach, Omaha Beach och lite andra Beaches. Bissart att vara så nära historia där så många människor dog för inte allt för länge sedan. Pointe du Hoc fick sig ett snabbbesök och likaså Maisy batterie. Mötte senare upp Matilda och Måsjör Vilse på en rastplats där vi slog läger för natten. Där fanns två tama marsvin som Matilda matade med baguette.
Känns ju jävligt fåningt att stå och le på en sådan bild. Men vad skall man göra. Kanske skalla den äckliga ungen som står med en pistol i bakgrunden. Vad fan tänkte han på? Vad tänkte hans föräldrar på. Borde puttat ut honom från klippan lite diskret.
Beachen innan Omaha
Har funderat på det hela dagen lång. Kan ju alltid skylla på att det var en skallning som blev för hård.
Tja man,
Kan du inte åka tillbaka och nita ungen?
Hej l-brojjan! Barnen blev så glada för vykortet som kom idag! Tack tack säger de, fast just nu sover de. Vi har svårt att fatta att du faktiskt cyklat så långt som 2600 km, tänk att det faktiskt går…Här hemma firas det semester. Vi har tusen saker att berätta men jag ska försöka sammanfatta det kort: Vi har varit på High Chaparall så just nu är G ganska inspirerad av cowboys och M av indianer, vi har gästat på stadshotellet i Gislaved (mkt trevligt familjehotell), fast i övrigt bjöd inte Gislaved på så mkt stadspuls, vi har haft 10 underbara dagar uppe i stugan, där var krabbfiske, kantarellplockning, fästingjakt, firande av morfar och plasti som fyllde år mm, besök av mormor och Thompa,Nordens ark samt besök på Havets hus och det allra bästa avkoppling.
En annan viktig händelse är att M har lärt sig simma. Hon tog bronshajen häromdagen, simmade 100 m nonstop. Dessutom hoppade hon från tvåans trampolin typ 3 meter högt ner i en bassäng som var 3,80 djup. Mitt modershjärta är så stolt! Jag vågar inte hoppa från någon trampolin, jag går ner…
Peter och jag har varit på spa i Torekov, helt själva. Barnen var hos moster och Patrik. Det gick så bra, förutom att P nu behöver extra lång semester, du förstår G krävde full uppmärksamhet. Peter och jag hade två fantastiskt härliga dagar.
Kollade väderprognosen, det ska inte regna i Caens inom de närmaste fem dygnen.
Nu måste jag sova. Vi tänker ofta på dig – och saknar dig…
Bamsekramen från oss alla