5/8 Tjaatååååbrilljäänt (Eller liknande)
Natten var tung av regn. Jag vaknade av de stora dropparna som föll mot den spända Qeschuaduken. Smattrandet lät lika högt som mina syskonbarns skrik och höll på i ungefär lika många timmar. Jag somnade tveksamt om. Vaknade efter några timmar till samma besvärande smatter. Långsamt konstaterade jag, suckandes, den nattliga nederbörden. Besvikelsen var total.
”Herre min skapare, Matilda och Vilse, hur är det fatt med dem?!” tänkte jag, medan jag febrilt letade efter klädnad. Hastigt drog jag upp innertältets dragkedja medan tanken om kamraternas öde for genom mina tankar. Hade de lämnat mig under natten? Hade Vilse dragit iväg med någon valpaktig tik till Bordeaux eller hade han kanske kräkts i Matildas sovsäck under natten?
Frågorna var många och ovissheten enorm.
Jag lämnade mitt tält i all hast. Letade mig fram i morgondimmans tunga och diffusa luft. I mina tankar såg jag ofattbara saker. Jag såg Vilse lekandes på en grön sommaräng tillsammans med en liten springer spanieltik. LEKANDES. Jag såg syner där Matilda stod brevid sitt HELA tält, med HELA cykelskor och hade ett mjukt och fint liggunderlag.
Jag rannsakade mig själv medan mina ben bar mig genom det fuktiga gräset. Kunde detta verkligen stämma? Är detta verkligen den vackra verklighet vi lever i? Linjen mellan verklighet och fantasi är hårfin.
Långsamt närmade jag mig kamraternas tält. Jag stötte ut ett ”God morgon”. Jag väntade på deras svar. Sekunderna kändes som oceaner. Jag sade åter igen ”GOD MORGON” fast nu med starkare stämma. Innifrån tältet hördes ett välbekant ljud från sovsäcken som passlade. Ett ”God morgon” kom nyvaket från tältet. Glatt pustade jag ut medan jag hörde innertältet öppnas och fick höra att Vilse var på väg ut. Två sekunder senare var pojken åter och latade sig inne i tältet efter en snabb hälsning.
Cykellivet är ingen vardag. Allting är alltid annorlunda, och snart, snart är verkligheten tillbaka.
Matilda hade ett tält som inte var helt, hennes cykelskor var inte hela och Vilse vill nog helst fortfarande inte bara ”leka” med springer spanieltikar…
Jag tappade tråden. Jag har pimplat rosévin. Idag (detta postas med en dags fördröjning) drog vi till McDonalds och fixade massa saker vi behövde göra på nätet. Satt där ett tag och drog sedan till Le Poste. Matilda skulle skicka en liden sak och jag behövde frimärken till alla mina kärleksbrev. Matilda hade dragit dit tidigare än mig då vi trodde att le Poste stängde tidigt som tusan. Hon hade fått punka på vägen dit. Vi satt och diskuterade diverse ting rörande diverse ting. Klockan var runt 16. Vi konstaterade att fortsatt färd till Nantes var osannolik och funderade på goda saker att göra under dagen. Persedeltvättning kom genast upp på tapeten.
”Pardon Messijör” hörde jag mig fråga närmsta man. ”Var finns tvätteriet mån tro, min mest ädla och nobla herre?” eller typ nästan något liknande på franska. Vi fick i alla fall följe dit efter att Matilda förklarat att vi skulle tvätta kläder.
Tvätten tvättades och väskor rensades på skräp, Matilda passade på att tappa två ägg också. Det var här jag fick reda på att vinet jag fått av Yves i Renéville-sur-mer kom från den omedelbara trakten. Glad var jag när detta yttrades från en medtvättandes gentleman. Detta var inte det ända goda jag fick veta denna dag. Kamrater och okynnesmän, hör mig och häpna! Jag rensade plånboken på kvittenser. Det var i denna stund jag fann ett kvitto som förklarade att det inte var en stol jag köpt. Det är en Fåtölj jag hafver i min ägo! Detta förklarar den upphöjda stämningen jag känner när jag sitter i fötöljen. Det är ren och äkta glädje. Luffare? Svar nej, jag har en fötölj.
Denna goda vetskap tillsammans med vinet fick mig att vandra direkt till Fredmans epistel No 73 (Fan i Fauteullierna). Inte sant Movitz?! Jo viss!
Epistel No 73 påminde mig om Epistel No 2 (Nå skrufva fiolen) där Bellman skanderar följande:
”Jag älskar det sköna,
men vinet ändå mer.
Jag på båda ser, åt båda ler,
men skiljer ändå båda
en nymf i det gröna
och vin i gröna glas,
lika gott kalas,
båda om mig dras”
Det är ju nästan så verkligheten ser ut.
Denna sång om vin förde mig efter en god stunds nöje till Sång No 35 (Gubben Noach).
”[…] Han väl visste, han väl visste
att en männska var,
Törstig av naturen, som de andra djuren.
Därför han ock, däför han ock
vin planterat har”
[…] Aldrig sade hon, aldrig sade hon,
kära far, no no!
Sätt i från dig kruset,
Nej! Det andra ruset,
på det andra, på det andra
lät hon gubben få!”
Gumman Noach var en riktigt bra flicka det.
I fosterlandets strama tyglar låter det kanske konstigt. Men här, här i Frankrike, kärlekens land, där Bacchus fortfarande dyrkas, är det vackra ord. Häromdagen såg jag en police rural som drack rosévin till lunch. När ser man egentligen länsman där hemma dricka rommarvatten till lunch? ALDRIG! 0,5 promille i blodet gäller i trafiken här. Tror faktiskt det är mer regel än undantag att man måste ha det bakom ratten.
Jag har konstigt nog börjat vissla på epistel No 38 (Undan ut vägen) när jag inte har bättre för mig. Men vadan all denna jävla Bellman, tänker kanske ni? Jo jag har alltså börjat lyssna på epistlarna på riktigt. Jag tänker numera mest om Movitz, vin, nymfer och sup hela dagen lång. Ganska passande när man känner den franska vinden blåsa i skägget faktiskt. Bellman hade en rätt sjukt rolig humor må jag säga.
Matildaflickan köpte nytt tält idag. Det tältet tillintetgjorde hennes goda humör totalt nu ikväll. Det var från Intersport. Ett Bike 2 Discovery för 39.90 åyrå. Tre stora fel fanns på det. Mer om det i kära hennes blogg, antagligen. För övrigt känner jag mig lite icke ”Haute coutre” när jag knatar omkring med mina sex år gamla grå sleeetana shimanoskor som luktar gammal ungkarl lång väg.
Yves förklarade oss en god sak. Poste Restante. Att man kan skicka försändelser till ett postkontor som håller det åt en. Jag hade tänkt skicka fyra stockar snus till ett postkontor i en by nära gränsen till Spanien. Två stockar röda lacket lös, en stock general lös och en stock general portion. Inga konstigheter. Frasmännens luktsnus har inte riktigt samma underbara rus som det svenska blötsnuset. Kanske blir det en stock Göteborgs prima fint också. Det fina är att ingen riktigt vet förrän imorgon. Jag ringde syrran nu på morgonen. Beställningen blev två stockar lacket, en general och en general portion. 40 dosor är ett gott komplement till mitt förråd. Tillägg från Matilda: 2 marabou mjölkchoklad, 2 marabou apelsinkrokant och 1 marabou non-stop. Givetvis 200 grams förpackningar. Vet inte om jag sett henne så uppspelt någon gång under resan. Alla får som dem vill! Poste Restante, världsbäst!
Gutår båd natt och dag!
