Sista Generalissimo är knäckt. En dosa Röda Lacket kvar nu. Den skall jag spara någon dag till. Vi kommer snart till Portugals slut och då måste vi in i Spanjackien igen, tyvärr. Castro Verde passerades idag och vi har nu sikte på Taveira eller något sådant. Vi skippade Lissabon då det inte låg på vägen. Finns väl i alla fall ingen sprit som stammar därifrån. Vi har i stort sett cyklat raksträcka sedan Porto. Vi har sluppit berg och skit och har mest pendlat mellan 80 möh som högst och 20 möh som lägst. Det har varit riktigt trevligt med långa raka vägar. Fina älskade landsvägar.

Marken är väldigt hård här på sina ställen och det är väldigt stenigt. Sevärdheter har inte passerats i någon större skala då landsvägar sällan bjuder sådana. Lite romarrester har setts i form av gamla murar etc. Egentligen såg vi väl inte någon skillnad på romarmurar och portugesmurar. Folket här i söder är fortsatt vänliga i sann portugisisk anda, inte alls som de lea Spanjorerna. Maten består numera oftast av nudlar med bacon alternativt burkmat med någon portugisversion av kalops.

Eucalyptusträd tillsammans med stora barrträd kantar oftast landsvägarna som håller mycket gott skick. Här i södern finns det enorma korkeksplantage där kor och får går och betar och skiter. Två döda tornugglor siktades under en sträcka på 500 m. Första gången jag ser en sådan i verkliga livet och så har den mist sitt liv. Mindre trevligt, för alla. Fågellivet har skiftat karaktär här i de södra delarna. Medan norr gav oss myckenhet av rovfåglar bjuder nu södern oss på nötskrikor (tror jag) i stora skaror, småfåglar etc tillsammans med storkar och som tur var en och annan rovfågel. Stora storkbon syns till och från i många stora kraftledningar. Oftas ett halvt dussin per styck.

Vi har börjat få en fin rutin med att börja cykla 07.30 och sedan cykla till 11-12 beroende på hur varmt det är. Då har vi oftast hunnit avverkat minst 40-50 km och håller då siesta vid någon bar/café. Det finns mängder av dessa utmed vägarna i städerna och byarna. Vid 17-18 börjar vi dra oss vidare och brukar cykla på 20-30 km till för att proviantera och leta nattläger. Denna ständiga cafésiestan leder till nästan daglig uppladdning av våra allehanda ting, vilket är väldigt trevligt för oss.

Har fått eksem eller något på vänster knä, det knät där jag haft stöd- och värmesaken. Kanske skulle ha räknat med att efter 110 dagar med det på så skulle något som detta hända. Har kört några dagar utan det nu och det känns ganska bra. Skall dock ta på den igen när skiten försvinner. Det kan ju lika gärna ha varit tusen myror som ätit av knät medan jag sovit som är orsaken till kliandet och prickarna. Totalt är jag uppe i 117 dagar sedan starten. Det är fortfarande mången dag kvar till Malaga där jag antagligen flyger hem. Måste sätta mig och räkna på dagarna. Hinns Gibraltar med i beräkningen? Ingen vet, tjusning? Ingen vet det heller.

Än har jag inte vågat mig på att lyssna på fado. Inte för att jag kommer förstå texterna men jag har förstått att melodierna är lika klagande. Inte ens portvinet skall ju kunna muntra upp efter sådant.