Kamrater, hjältinnor, plebejer och adelsmän, lyss till mina ord!
Vi spenderade dagen i Nantes. Dechlaton eller vad deras butik nu heter besöktes. Köpte saker jag inte kommer ihåg just nu. E.Leclerc, vår bästa supermarket fick sig ett långt besök det med. Matilda skickade iväg sitt tält hos posten. Matta i kropp och själ bestämde vi oss för att dra iväg från Nantes. Det var lättare sagt än gjort. Jag erinrade mig en camping mitt i staden. Jag ville dit. Förslaget kom upp på tapeten och fröken M. Hade inget emot det.
Väl vid campingen såg vi en herrans hop med cyklister. Det fanns lång, korta, tjocka, snygga och övriga. Kul tänkte vi. Det fanns till och med ett par som cyklade med hund. Spännande att äntligen få träffa hundcyklister också. Glad i hågen drog jag mig in till receptionen för att ordna med login. Jag frågade om tofsingen förstod engelska vilket hon gott gjorde. Prisförfrågan och svar kom snabbt. Jag gick ut för att konferera med Matilda och gick sedan in för att betala. Fröknen i receptionen bad mig om identifikation varpå jag ömsint räcker fram mitt körkort. ”Åh ett körkort!” hör jag henne glatt säga. Glad i hågen, om än lite chockad, förstår jag att hon kan svenska. Det var riktigt skönt att snacka svenska med en svenska.
Vi talades vid om hur hon kom till Frankrike och massa annat skoj. Den SuperTrevligaReceptionisten Heidi fick bloggadressen och nu vågar jag inte skriva något annat än att hon var en riktigt god och trevlig person då jag vet att hon kollar bloggen.
Vi blev hänvisade till plats 129 men det fanns sol på plats 128. Vi gjorde en en fuling och flyttade till 128:an. Skamsen fick jag sedan förklara det för Heidi. Vi snackade lite med hundcyklisterna och vi bestämde att vi skulle ha följe nästkommande dag. De skulle ut mot väster och vi hade egentligen planer på att dra söderut där snuset snart väntar. Men med sällskap funkar väster också. Natten kom och morgonen därefter.
Iordningställande av utrustning och sedan vidare till receptionen för att fixa lite saker. Försiktigt frågade jag kära Heidi om hon inte av någon outgrundlig orsak råkade möjligtvis kanske måhända i förbifarten snusa. Hon gjorde det men hade ingen med tanke på svårigheterna med att fixa snus till France. Jag hade velat byta lite dosor med henne annars. Börjar tröttna på Kronan protion. Det är ju egentligen mitt femtahandssnus när jag i moder Svea köper denna vackra produkt. Snusprioriteten är som följer:
Röda Lacket lös
General lös
Göteborgs Prima Fint (lite svårt att hitta)
General portion
Kronan protion
Ettan portion
Ettan lös
Grov portion
Grov lös
Röda Lacket portion
Hur som haver gav jag henne en dosa Kronan portion. Hon blev glad och jag kände en oerhörd glädje att en så liten gåva kan betyda så mycket. Snus sammanbinder människor. Så enkelt är det. Strax innan jag snackade med Heidi lyssnade jag på Rebellflickan som Joe Hill skrivit. Översättningen har jag ingen aning om vem som gjort. Men jag tänker i alla fall på den låten när jag tänker tillbaka och vice versa.
Vi cyklade på med våra nya cykelkamrater och deras hund. Vi följde Loirefloden och kom till en färja. Vi stötte på ett par tyska tendemcyklister. Det var synnerligen trevligt det med. De kunde bra engelska och vi snackade. Alla tog lunch tillsammans och sedan drog vi vidare. Tyska tandemcyklisterna hade dragit i förväg. Vi kom till Paimbeuf där vi slog läger på en camping igen.
Matilda gick för att diska efter maten då hon fick höra svenskar tala svenska. Hon gick och snackade lite med dem. Vi tänkte vi skulle ta ett snack med dem efter våra lägerbestyr. Med Vilsepojk i högsta hugg och lite elprylar att ladda gick vi för att säga hej till dem i deras husbil. Vi blev inbjudna och satt och snackade ett bra tag. Lisen och Micke var det. Den svenska gästfriheten innefattade cider, öl och jääääger. Vi satt där till 01 och snackade om diverse ting. Det var riktigt trevligt!
I början frågade jag Micke om han kanske råkade ha en snus över som jag kunde köpa. Han drog fram en Rapé lös och en granit portion. Lyckan var gjord. Jag har ju inte snusat lös sedan Danmark och fick lyckorus bara jag såg pappersdosan jag fick. Riktigt underbart. Tack Micke för min räddning!
Dagen efter var vi lite slöa så våra kära hundcykelcyklister drog iväg tidigt medan vi satt kvar och fixade saker. Lisen och Micke kom förbi och vi snackade lite till. Farväl och sedan drog vi och internettade.
Cyklingen gick bra. Vi kom efter 80 km till ett stort gömt fält där vi slog läger. Dagen efter, alltså igår, drog vi nästen 100 km och kom till en ganska bra plats.
Men hallå, var är ni nu undrar ni säkert! Frukta icke mina vänner, gissa en gång och ni skall få svaret. McDonalds såklart! McDonalds i La Rochelle. Inga konstigheter. Alla våra saker laddas. Det är hög prioritet på att ladda mobilen nu när systra mi står i startgropen för att ploppa ut en unge. Nu kan jag inte längre ha den på flight mode. Köpte skumpa igår som jag skall klämma när hon åker in till BB. Får springa och köpa en större flaska sen när lillflickan väl nedkommit. Blir jag packad på cykeln kommer jag antagligen åka in för förargelseväckande betende när jag cyklande sjunger högt på Tryggare kan ingen vara eller kanske till och med Barnatro.
Imorgon eller så blir det Cognac för min del. Matilda skall följa kusten och jag kommer kanske efter. Vi skall till Ascain i alla fall. Eller jag skall dit. Mitt snus kommer dit. Jag följer snuset. Det finns nog väldigt få damer som kan få en att sluta med snuset. Givetvis kommer jag alltid smygsnusa. Snuset är ju livet själv. Snus är en del av kärleken. En del av friheten. Har de tagit mitt paket i posten så kommer det smälla hårt. Fransoserna kommer inte fatta vad vad som hände, bara varför det hände. Tag icke mitt snus ifrån mig och tag icke mig från mitt snus. FATTA. Herr Sarkozy kommer bli ledsen då.
Duscha skall jag göra snart. Det luktar gott om mig och alla gillar det men i alla fall. Kan ju vara trevligt att duscha någon gång emellanåt.
Måltid nummer två är nyss avslutat här. Lagord heter stället där vi är tydligen. Det blev en glass emellan måltiderna. En liden aptitretare där.
