Europa 2011

Sista Generalissimo är knäckt. En dosa Röda Lacket kvar nu. Den skall jag spara någon dag till. Vi kommer snart till Portugals slut och då måste vi in i Spanjackien igen, tyvärr. Castro Verde passerades idag och vi har nu sikte på Taveira eller något sådant. Vi skippade Lissabon då det inte låg på vägen. Finns väl i alla fall ingen sprit som stammar därifrån. Vi har i stort sett cyklat raksträcka sedan Porto. Vi har sluppit berg och skit och har mest pendlat mellan 80 möh som högst och 20 möh som lägst. Det har varit riktigt trevligt med långa raka vägar. Fina älskade landsvägar.

Marken är väldigt hård här på sina ställen och det är väldigt stenigt. Sevärdheter har inte passerats i någon större skala då landsvägar sällan bjuder sådana. Lite romarrester har setts i form av gamla murar etc. Egentligen såg vi väl inte någon skillnad på romarmurar och portugesmurar. Folket här i söder är fortsatt vänliga i sann portugisisk anda, inte alls som de lea Spanjorerna. Maten består numera oftast av nudlar med bacon alternativt burkmat med någon portugisversion av kalops.

Eucalyptusträd tillsammans med stora barrträd kantar oftast landsvägarna som håller mycket gott skick. Här i södern finns det enorma korkeksplantage där kor och får går och betar och skiter. Två döda tornugglor siktades under en sträcka på 500 m. Första gången jag ser en sådan i verkliga livet och så har den mist sitt liv. Mindre trevligt, för alla. Fågellivet har skiftat karaktär här i de södra delarna. Medan norr gav oss myckenhet av rovfåglar bjuder nu södern oss på nötskrikor (tror jag) i stora skaror, småfåglar etc tillsammans med storkar och som tur var en och annan rovfågel. Stora storkbon syns till och från i många stora kraftledningar. Oftas ett halvt dussin per styck.

Vi har börjat få en fin rutin med att börja cykla 07.30 och sedan cykla till 11-12 beroende på hur varmt det är. Då har vi oftast hunnit avverkat minst 40-50 km och håller då siesta vid någon bar/café. Det finns mängder av dessa utmed vägarna i städerna och byarna. Vid 17-18 börjar vi dra oss vidare och brukar cykla på 20-30 km till för att proviantera och leta nattläger. Denna ständiga cafésiestan leder till nästan daglig uppladdning av våra allehanda ting, vilket är väldigt trevligt för oss.

Har fått eksem eller något på vänster knä, det knät där jag haft stöd- och värmesaken. Kanske skulle ha räknat med att efter 110 dagar med det på så skulle något som detta hända. Har kört några dagar utan det nu och det känns ganska bra. Skall dock ta på den igen när skiten försvinner. Det kan ju lika gärna ha varit tusen myror som ätit av knät medan jag sovit som är orsaken till kliandet och prickarna. Totalt är jag uppe i 117 dagar sedan starten. Det är fortfarande mången dag kvar till Malaga där jag antagligen flyger hem. Måste sätta mig och räkna på dagarna. Hinns Gibraltar med i beräkningen? Ingen vet, tjusning? Ingen vet det heller.

Än har jag inte vågat mig på att lyssna på fado. Inte för att jag kommer förstå texterna men jag har förstått att melodierna är lika klagande. Inte ens portvinet skall ju kunna muntra upp efter sådant.

Det faller sig så, helt naturligt. Sittande firar vi wifi/el på finrestaurang. Portugal bjuder storsint och i all sin prakt ödmjukt på god mat och ett väldigt fint bemötande. Engelskan är inga problem, de flesta man stöter på kan lite engelska. Några kan mycket bra engelska. Det underlättar en hel del. Dessutom kostar en bigmac en euro mindre här i detta fantastiska land än i France och Spanien. Drabbning har bara hänt en gång. Vi blev utkastade från McDonalds i Porto då vi suttit där ett gott stycke tid och de hade platsbrist. De skyllde utkastnigen på det att vi hade vargen med oss. Ikke var det så! Tur att vi suttit där så länge att vi var tvugna att dra iväg i vilket fall som.

Vi surrade igår omkring och letade efter plana vägar. Vi kom till en stad när det var mörkt och skulle hitta tältplats. Det blev en, halvt grönvuxen ”avstjälpningsplats” eller liknande. Törnesnåren slingrade sig om vartannat tillsammans med stora fält av nässlor, i sin fulla prakt. Dessutom stod en man och glodde in oss. Vi ignorerade och satte upp våra tält istället. Natten gick bra i alla fall och nu är målet rakt söderut i stort sätt. Skönt.

Saker som förlorats och/eller gått sönder för mig:

*Styrlindan på vänster sida börjar fallera till följd av att cykeln ibland lutas mot diverse väggar.

*Fauteullien har skrapats upp rätt rejält då den också lutas mot allehanda ytor.

*En handduk förlorades i en nedförsbacke häromdagen.

*En låsvajer tappades i Frankrike.

*Styrstångsväskan som redan hade skavanker har havererat totalt. Inget spår av sitt forna jag återfinns där inte.

*Två sporkar har knäckts.

*Ett par hörlurar slutade fungera för någon månad sedan.

*Mitt uppblåsbara liggunderlag har ett osynligt hål i sig.

*Hjälmen har fått sig en mystisk spricka.

*Min kära lädersadel från Brooks har fått sig en del rispor.

Det var nog allt faktiskt. Kanske något mer.

I alla fall, vi körde ju förbi Porto. Eller egentligen körde vi tillslut igenom staden. Jag köpte portvin i en liten butik och hoppas den väl kommer smaka. Vi tog vägarna förbi IKEA då vi hade ärende på Decathlon. Vi hade slut på gas och var i stort behov av ny. De hade givetvis också slut på gas. Trevligt sade vi och drog till IKEA. Där köptes en kudde och sedan blev det saker i shoppen. Lite choklad, svensk öl och en snaps blev det.

Nu innehåller mitt rullande systembolag följande artiklar:

*Cognac från Cognac

*Portvin från Porto

*Snaps från IKEA

*Cutty sark

*Ett ölförråd på två kilo som fylls på efterhand med lokala ölsorter. Just nu Super Bock och Sagres.

I baren min, vilken jag just döpt till Sputnik, mest för att det är kul att säga när man låtit sig smaka, kan man också återfinna tre liter vatten (oftast) och ibland en coca-cola eller två för de som ännu inte fyllt 12. Alcogel finns tillhanda om baren skulle stänga tidigt på grund av nykterhet eller andra oförskämdheter. Snacks i form av choklad, små munkliknande kex, hvilka äro godt chokladöfverdragna med antingen brun eller hvid schokoläääde, och måske någon form av nötter återfinns alltid. Håll utkik i tidtabellen för när spritvelocipeden kommer till just din by! Dryckeskamrat i små åtsittande cykelkläder ingår i priset. Och nej, det är inte Matilda, det är jag… Desto bättre! Gutår!

Denna blogg är, som tidigare nämnt, varken alkohol- eller tobaksglorifierande. Neeeee, bara skoja. KLART DEN ÄR! Om jag själv fick bestämma skulle jag bara skriva om sup och snus. Det bästa man kan få sig om dagen. Ja faktiskt om natten också! Jag antar att uttrycket ”starkbock” härstammar från detta rike då en ölsort heter Super Bock. Inget konstigt med det. Fatta.

Utvecklingen går såhär. Vi skall ta oss mot staden Porto i Portugal. Jag har hört att man bara får dricka portvin där. Jag hörde det i mina vildaste fantasier efter några Super Bock. Denna nya fakta skall jag noooga undersöka. Portobesökets ”egentliga” ändamål är att “undvika” bergen i inlandet. Inte att inteförskaffa en pava portvin för god sup med kamrat hemma i kära Svitjod. Skämt åsido. För min del sätter jag kurs mot portvinet. Bergsbackarnas försvinnande är bara ett plus.

Några intressanta notiser: Här i Portugal har man fina öppettider, till skillnad mot alla andra länder, förutom fäderneslandet då förstås. Söndagsöppet är gudasänt för luffare som oss. Folk pratar mycket bättre engelska här än i många andra länder vi passerat. Siestas tager man inte likt spanjackerna utan kör mer lunchstängt mellan 12.30-14.00. I Spanjackien verkar det vara lag på långa siestor. Här är det lite mer liksom: fuck it, jag pallar inte. Det är sjukt varmt, vi lägger ner och käkar lite”. För att efter någon timme återgå till hjulet igen.

Än så länge har vi mest fått uppleva resterna från Spaniens berg. Detta är egentligen inget kul, men efter ett tag kan man inget annat än skrattgråta åt det. Det är så jävla tråkigt att cykla serpentin efter serpentin för att sedan åka ner för serpentiner för att finna fler serpentiner. Serpentiner gör sig bra på bilder. Punkt slut.

Druvor finns här i massor, likt mandelträd, korkek och podengos. Korkeken upptäckte vi när jag skulle ta ett fotografi på de “roliga röda träden”. Matilda drog efter ett tag en galen teori om att folk ”skördade” barken på dem. Jag viftade givetvis bort denna hutlösa teori. Varför skulle någon, någonsin vilja skörda bark på träd? Pyttsan! Döm om min förvåning och skam när vi närmade oss träden, och det kom upp för mig att det var korkekar vi stint stirrade oss blinda på! Vi tog med oss småbitar. Jag har ännu inte bett om ursäkt för mitt burdusa bortviftande av Matildateori. jag köper en glass till henne imorgon istället. Då blir hon glad. Chokladglass tror jag bestämt hon skall få.

Första natten i detta främmande land skändades av höga hundskall. Matilda sov fint, säkert extra sövd av dessa skall. Jag däremot, jag låg vaken och väntade på attackhundarna. Tro mig att jag gjorde! De kom aldrig. Om morgonen fann vi en stor podengo. Grande kanske de heter, vet inte så noga. Tydligen är Vilseboy en podengo men modell liten, fast ändå stor för att han har typ längre ben och är 20 gram tyngre än småpodengos eller något. Fråga M. Om detta i fall ni är intresserade av podengosar. I alla fall. Storpodengon stod och skällde i sin inhängnad. Matilda blevf lyrisk över detta medan jag varken fattade in eller ut. Det var ju en hund som skällde. En bra hund är en tyst hund är en hund som bara vill gosa är Dixieflickan.

Nu har vi kommit en bit in i Portugal. Här är många hundar, många lösa hundar, många skälliga hundar. Framförallt om natten. Då är det som om någon sätter på skallen. De skäller inte så mycket på dagen som om kvällen och natten. Tur att de är långt borta från oss. Nu har vi kommit till en camping där vi har tagit en vilodag. Jag köpte ett portugisiskt mobilt bredband. Iom att modemet var från ZTE, vilka har bättre standarder för LINUX så var det busenkelt att fixa det. Ingen installation, bara rakt in i datorn så fungerade det. Underbart. Fast datorn lär väl vara utan el så det kommer inte att funka i vilket fall som helst. Men skönt att vi inte behöver leta efter donken numera. Även om vi inte sett någon sådan här i detta moriska land än. Det här med mobilt bredband är en god sak. Nu kan jag med lätthet uppdatera kärnan och mitt övriga system. Det har inte blivit gjort på två månader. Iom att jag är en linuxmänniska så är jag van vid dagliga uppdateringar, det har kliat i fingrarna rätt rejält den senaste tiden. Hoppas nu bara mina 138 Mb uppdateringar funkar fint att hämta ner. Love you Linux!

För att jag inte skall ta mig en sup för mycket och tömma min butelj med cognac från Cognac har jag nu köpt mig en flaska cutty sark. Det funkar. Whiskey har det varit ont om på denna resa. Men kanske portvinet går an bättre. Det är redan skyltat till portvin här, 700 km från Porto.

Passerade 5555.5 km för någon dag sedan. Spännande.

Ett polisiärt möte igen. Det var när vi hade cyklat upp för ett berg och det var kallt, mörkt och jävligt. Vi såg en dålig plats där man kunde tälta. Näst intill en väg. Mörkrets intågande hade satt sina spår, liksom backens serpentiner. Vi bestämde oss för att slå läger. Jag sade något i stil med – ”Kommer det någon skall jag fan skalla dem” och ”det värsta som kan hända är att vi blir deporterade”. För en gångs skull somnade jag lite halvt före M. Jag vaknade av att det lyste utav helvete i mitt tält samtidigt som jag hörde röster utanför. Matilda sade inte ett pip. Hon hade nog med att hålla tyst på Vilsboy. Jag kravlade mig halvt yrvaken ut genom tältduken och blev återigen bländad av polisficklampa. Jag såg bara deras stövlar när de frågade var vi kom ifrån. Jag svarade trött som fan ”suecia”. Det tog mig tre försök att komma på vad det hette i Spanien och kanske här också. De lyste på våra cyklar och undrade nog om vi var dumma i hoet. De förkunnade sedan att det var en synnerligt dålig plats vi valt att campa på. Jag Höll med dem om detta och förklarade att vi hade varit trötta och frusna vid vårt campingbeslut. Jag bad många gånger om ursäkt men de viftade bort det och tyckte nog bara det var kul att tre idioter valt att campa på deras berg. Inga problem alltså. Teori här: Har man väl en fullpackad cykel synlig är det grönt. Det finns ingen man kan lita på mer än en cyklist som är ute och cyklar. BOOM! Sanningens ord.

Är i Porto nu. McDonalds. Lycka för oss alla tre. Snart blir det en flaska för export hem till Sverige.

55 km kvar. Sitter pa en bensinmack där det finns internet. Det regnade imorse för första gången på väldigt länge. 750 möh fortfarande men det börjar sakta gå nedför. Antagligen inte Siesta idag då vädret tillåter oss att cykla. Kanske bara en långlunch. Beroende på hur länge vi sitter här och internettar med mobilerna. Matilda njuter av fru kändisskap iom en artikel i härliga hund medan jag njuter av Röda Lacket. Ideligt dubbelsnusrus!

Guardia civil står och vaktar vägen vid macken. Funderar på att stjäla mig en basker och pinna på utav själva fan till Portugal. Hade blivit en suverän trofé! Men det är nog och förblir min egen lilla fantasi. Deras heraldiska vapen innefattar, vad jag kan se den fascistiska yxan, fasces tillsammans med ett svärd i kors med en kungakrona ovanför. Konstigt tycker jag. Men jag är ju ingen heraldiker heller. Ett stadsvapen innehöll bland annat två vargar ställda ovan varandra och framför dem ett träd. Trädet såg ut att spetsa en av vargarna. Hur tänker man som upphovsman till den skölden? Blir blasoneringen “… en på trädet spetsad varg”? Bild kommer småningom.

Nu är det dags för en stor lös generalissimo tror jag nokk bestämt!

Som ni fattar så funkade det inte att posta inlägget. Jag skriver därför det ett tag senare. Portugal verkar rätt skönt än så länge. Ganska likt Spanien men byarna är lite finare. Det har varit lite kasst väder de senaste dagarna. Regn och kyla. Nu tar vi sikte mot Porto för att kringgå alla bergen som vi tröttnat på. Ölen är fortfarande billig här och folk verkar kunna snacka franska. Synd att ingen av oss kan franska. Lite tyska har jag dock fått drilla med en tant.

Skall nog bli spännande att komma till kusten igen. Nu kom solen.

Ja, det att vi lever är sanningen. Mitt internet funkar inte och vi har inte haft någon tillgång till mcdonalds eller annan internet förrän idag. Mycket berg här i Spanien. Ibland kallt om morgnarna. Oftast sjukligt varmt vid Siesta. Spanskt vin har ännu inte avnjutits. Ändring på det idag. Dåligt med bra affärer också. Ölen kostar det ca sju kr för en liter i stora affärer. Portugal nås om två dagar. Sedan sikte på gibraltar där jag nog stannar och tager mig hemåt. Hur detta skall gå till är ännu ett mysterium. Tåg eller flyg? Jag föredrar flyg.

Har varit ute i snart 90 dagar. Det börjar bli tråkigt nu. Spanien är vackert, men bjuder inte alls på en charm jag hade räknat med. Jag saknar Frankrikes fina vägar och byar. Förutom Sverige är väl Frankrike det land jag saknar mest.

Pengar börjar sina. Blir mest fulöl. Men i Spanien fungerar detta fint. Mitt hår på armarna har blonderats av svett och sol. Ständiga rivsår på ben och anklar är ett faktum. Elbristen fortsätter men goda tältplatser återfinns titt som tätt. Mitt spotify fuckar så nu har jag knappt rolig musik. Men kissat på 1100 meters höjd har jag gjort.

Tankarna börjar flyga i huvudet om vad jag skall ta mig för när jag kommer hem. Jag skall gå till min gamla chief och snacka jobb och sedan hitta någon ball utbildning antar jag. Måste ju vara akademiker i dagens Sverige för att komma någonvart. Jag undrar bara vart jag vill komma. Mest hem antar jag.

Helt ärligt så finns det inte så mycket mer att skriva om strapatsen. Som ni tidigare redan läst så cyklar, äter och sover vi. Ibland stöter vi på någon fin vy på vägen. Det är trevligt. Men annars inte så mycket mer. Iofs, det finns extremt många rovfåglar här uppe i bergen. Det är fint att se. That’s it antar jag. Skriver väl mer när det hänt något roligt någon gång i framtiden. Just nu står allt ganska stilla. I alla fall för mig. Jag vill hem till ekorrhjulet.

Som ni alla redan vet vid detta laget är jag en rättskaffens man. Jag har aktivt valt att använda linux. Det är världens bästa operativsystem. Jaja, i know, kärna. Men what ever. Hur som hafver så finns det alltid lite problem med hårdvarutillverkare som är så dumma att de inte fixar linuxstöd till sina produkter. Oftast är det bara att stoppa in vad det nu än det är du har så funkar det direkt i linux. I alla fall i ubuntu som jag använder på denna resan.

MEN, idag ville jag ha internet. Jag gick till en affär och köpte ett kontantkortsmodem. För det första är lagarna sådana att man måste ange massa namn, personnummer och adress och skit för att de skall registrera numret. Det tog nog 30 minuter att fixa, säljaren Fernando Fernandez var tvungen att springa och kolla med chiefen stup i kvart. Men i alla fall. I Matildas dator var det bara att stoppa in modemet och installera det som automagiskt kom upp sedan så funkade det. Men i min älskade eee pc med ubuntu 11.04 funkade det inte. Jag hade det på känn att det skulle bli så. I alla fall. Jag satte igång med mitt vanliga googlande och efter någon timmes paus så jade jag lagt ner nio timmar på fanskapet. Tillslut fick jag det att funka. Jag hade bara anget en nolla för lite i ett script jag kopierat. Så det kan bli!

Nu har jag (och Matilda om, hon ber jävligt snällt och fint och är extra trevlig) internet i förhoppningsvis hela Baskien och Spanien. BOOM!

Jag känner att jag saknar en brevkompis. Hör av dig! Att du är kvinna och snygg är ett krav, men inget måste.